MalinVirta

En blond yvig tjej snubblade in på bussen i sista sekund, pratandes i
telefon och med en massa påsar och väskor hängandes på alla sätt. Hon såg
stressad men ändå lycklig ut, rosor på kinden och solsken i blick. Rösten
var rapp och vällde ut från smått leende läppar. Hon pratade om musik med
personen i telefonen, om dans och om att musikal linjen hon valt var det
bästa valet hon gjort i hennes liv. Det riktigt lös inifrån själen på henne när hon

pratade om det, vad har själen för färg? Jag tror att hennes var grön. Den gröna sjalen som hon hade slarvigt virad runt halsen, liksom sjönk in i hennes personlighet. Grön är hennes färg. När hon klev av bussen halvsprang hon fram mot en kille, han såg speciell ut för henne där han stod sina jeans och avslappnat rufsiga hår.

Hon kastade sig i hans armar och han fick en lång oblyg puss på kinden, när

jag såg henne då, skiftade hennes själ i röda nyanser. Kanske var hennes
själ rödgrön. Röd för kärleken och grön som en miljöpartist. Jag tror att
hon var miljöpartist, hon pratade och gestikulerade vilt och engagerat när
dem gick förbi en skylt som kläddes med miljöpartiets propaganda. Hon var
rakt fram, men nästan så att hon kunde bli upprörd över saker som var
orättvisa och fel i hennes ögon. Mycket åsikter bodde i henne, åsikter om
musik, mat, kläder. Men lika mycket om skola, politik och världsomfattande
ämnen som fattigdom eller växthus effekten. Dom höll varandra i hand och
gick i ett raskt tempo, skrattade och skämtade oavbrutet och böt ut
långa leende blickar. I hans närvaro såg hon trygg ut, hon var nog trygg
med killar över huvudtaget. Hon såg inte ut som att hon ville imponera på
honom, utan var sig själv till 100%. Dom gick in på ett hamburgerhak, och
jag satt bordet bredvid och lyssnade på pratet om vad dem skulle äta. Hon var
uppenbart hungrig och njöt lika mycket av maten som den specielle killens
sällskap.

Han började prata med henne och berättade uppenbarligen om något viktigt,
för hon lyssnade intressant och lugnt. Nu vilade hon i någon slags seriös
sida av sig själv, den förut så flängiga blondinen hade landat och såg
verkligen allvarlig ut. Ett ungdomsgäng kom in på hamburger haket och den
yviga blondinen tog sin plats i den rödgröna själens kropp igen. Hon reste
sig snabbt och slog ut med armarna i en välkomnade gest mot nykomlingarna.
Hej! utbrast hon och gav dem alla generöst med kramar och leenden, hon var
beroende av närhet och kärlek. Kanske var hon också beroende av
bekräftelse, inte på grund av dålig självkänsla eller självförtroende men
bekräftelsen att vara omtyckt. Ensamhet är ett negativt ord för henne, en
positiv vinkel av att vara ensam känns svår att identifiera. Ju fler desto
bättre, finns det hjärterum finns det stjärterum är exemplariska
beskrivelser av hennes känsla inför ensamhet.