Att gymma eller inte gymma, det är frågan.

Mitt nya liv tog med mig och ulrika på en indisk-GI resturang vid odenplan.
Såhär glada var vi . Efter den indiska maten åkte jag för att göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra, gymma.

I hela mitt liv har jag haft ett bestående förakt mot gym och människor som gymmar.
Det känns liksom som att hela upplägget är en konspiration mot oss ickegymmare för att dom som gymmar ska känna sig bättre.

Jag kände trotts mina redan välbärgade fördomar att mitt nya liv krävde ett besök på gymmet. 
Det hela började med att Havre-Malin fick gå och hämta Oboy-Malin som redan vänt i dörren.

In på gymmet kom jag i kläder som jag valt med omsorg i en garderob där gymkläder aldrig riktigt haft sin självklara plats. Dansbyxor, en nopprig gammal t-shirt och dans-skor.
(Jag har inga andra skor, och jag antog att det skulle se värre ut om jag kom barfota ?)

I 40 minuter vandrade jag runt mellan olika maskiner i fel dresskod, varav 30 av dem 40 minuterna utan skor för att jag fick skavsår av dem medan jag förudmjukade mig själv i någon jävla roddmaskin.

Resterande 20 minuter av min gymtimme spenderade jag i ett strechingrum där jag delade matta med en man med ölmage och hår på ryggen.

sen fick det vara nog, jag verkar inte vara gymbruden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0