ett urdrag ur ett liv som kunde varit mitt
Jag håller på att läsa Mia Skärlingers nyutgivna bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Det är en samling av hennes olika krönikor och blogginlägg genom åren.
Helt plötsligt snubblar jag över en del i en av krönikerna som helt och hållet passar in på mig.
Läs mina vänner, ni kommer säkert känna igen mig i texten.
"Jag har lätt för att älska människor. Lätt för att älska men svårt för ytliga bekantskaper. Jag viker alltid ut mig för mycket. Slänger av mig kläderna direkt. Pratar för mycket eller för lite. På eller av. Vill du ha mig eller inte? Ibland blir nakenfisen älskad och ibland får hon lomma hem med svansen mellan benen. Ibland men ganska sällan får jag en ny nära vän. En riktig kompis. Mingla. Småprata. Hålla tillbaka. Det har jag aldrig kunnat. Stå snyggt i en bar med hög musik. Jag får skit ont i ryggen, i fötterna, i hjärtat och jag hör inte vad någon säger.
Ska jag lyssna på musiken eller på människorna och i såfall vilken av alla människor ? Alla pratar ju. Och vad får jag säga och inte ? Hur mycket ska jag berätta om mig själv och hur mycket ska man spara? Vet inte vad man ska göra om man inte pillar varandra i naveln, om man inte pratar känslor. Om man inte känner. jag blir rädd. Osäker. Fånig. Jag borde lära mig för jag vet; man kan iinte pilla varandra i naveln jämnt. Inte gå med hjärtat i handen på krogen."
Fantastiskt. Hela boken är för övrigt helt magisk, mia skäringer är ett geni.
Helt plötsligt snubblar jag över en del i en av krönikerna som helt och hållet passar in på mig.
Läs mina vänner, ni kommer säkert känna igen mig i texten.
"Jag har lätt för att älska människor. Lätt för att älska men svårt för ytliga bekantskaper. Jag viker alltid ut mig för mycket. Slänger av mig kläderna direkt. Pratar för mycket eller för lite. På eller av. Vill du ha mig eller inte? Ibland blir nakenfisen älskad och ibland får hon lomma hem med svansen mellan benen. Ibland men ganska sällan får jag en ny nära vän. En riktig kompis. Mingla. Småprata. Hålla tillbaka. Det har jag aldrig kunnat. Stå snyggt i en bar med hög musik. Jag får skit ont i ryggen, i fötterna, i hjärtat och jag hör inte vad någon säger.
Ska jag lyssna på musiken eller på människorna och i såfall vilken av alla människor ? Alla pratar ju. Och vad får jag säga och inte ? Hur mycket ska jag berätta om mig själv och hur mycket ska man spara? Vet inte vad man ska göra om man inte pillar varandra i naveln, om man inte pratar känslor. Om man inte känner. jag blir rädd. Osäker. Fånig. Jag borde lära mig för jag vet; man kan iinte pilla varandra i naveln jämnt. Inte gå med hjärtat i handen på krogen."
Fantastiskt. Hela boken är för övrigt helt magisk, mia skäringer är ett geni.
Kommentarer
Trackback
