RING INTE
Jag ska i stundens hetta göra en liten utläggning om hur mycket man egentligen kan hata när det ringer.
Detta är ett för mig sedan länge grundat och påpälsat issue och det blir inte bättre i dessa skiv-tider.
Man sitter i godan ro och äter en bit mat, ser på en bra film eller ännu värre, LIGGER i godan ro, och sover, alternativt det man vill.
Man är hur kool som helst innan något börjar klia i huvudet, något äter sig i in i kroppen och inom loppet av en halv hundradel har man aids, borelia, skavsår, hårsäcksinflamation, cancer, eksem och tandtroll i hela hjärnkontoret!
Detta i takt med att en karneval av små stressade röda gubbar kör långtradare med dubbdäck i mitt centrala nervsystem och ett monster som är en jävligt mycket bättre version än katla i bröderna lejon hjärta vaknar till liv och sprutar diverse giftiga vätskor så att det svider i hela öronen på mig.
PÅ EN SEKUND, har jag flugit upp ur min ro och letar under pågående hjärtinfarkt som en slav efter en plastbit som kan ligga precis vart som helst och som skriker "JAG MÅSTE RINGA CARINA" i hundraåttio kilometer i timmen.
Och om jag nu mot förmodan skulle hitta den innan personen på andra sidan hånfullt lägger på när jag sprungit ett maraton för att ta emot just vad denna människa har att säga slår det mig, vill jag ens veta vad hon/han har att säga?
NEJ, det vill jag ju inte.
varför skulle jag vilja ha ett break down i hjärnan för att sen springa ett psykiskt/fysiskt maraton för att få veta vad person i fråga vill säga mig?, När jag gör något, för mig, viktigare ?
Trotts att jag inte vill veta och verkligen inte ens orkar fundera på ett vettigt svar till vad som komma skall, svarar jag.
Och om jag nu, som i de flesta fall, inte hinner svara, blir ju summan av mitt stressmaraton att jag måste ringa upp och FRÅGA om något som jag inte ens vill veta och som jag sedan måste svara på.
Herre min gud, nu ringer det ..
Detta är ett för mig sedan länge grundat och påpälsat issue och det blir inte bättre i dessa skiv-tider.
Man sitter i godan ro och äter en bit mat, ser på en bra film eller ännu värre, LIGGER i godan ro, och sover, alternativt det man vill.
Man är hur kool som helst innan något börjar klia i huvudet, något äter sig i in i kroppen och inom loppet av en halv hundradel har man aids, borelia, skavsår, hårsäcksinflamation, cancer, eksem och tandtroll i hela hjärnkontoret!
Detta i takt med att en karneval av små stressade röda gubbar kör långtradare med dubbdäck i mitt centrala nervsystem och ett monster som är en jävligt mycket bättre version än katla i bröderna lejon hjärta vaknar till liv och sprutar diverse giftiga vätskor så att det svider i hela öronen på mig.
PÅ EN SEKUND, har jag flugit upp ur min ro och letar under pågående hjärtinfarkt som en slav efter en plastbit som kan ligga precis vart som helst och som skriker "JAG MÅSTE RINGA CARINA" i hundraåttio kilometer i timmen.
Och om jag nu mot förmodan skulle hitta den innan personen på andra sidan hånfullt lägger på när jag sprungit ett maraton för att ta emot just vad denna människa har att säga slår det mig, vill jag ens veta vad hon/han har att säga?
NEJ, det vill jag ju inte.
varför skulle jag vilja ha ett break down i hjärnan för att sen springa ett psykiskt/fysiskt maraton för att få veta vad person i fråga vill säga mig?, När jag gör något, för mig, viktigare ?
Trotts att jag inte vill veta och verkligen inte ens orkar fundera på ett vettigt svar till vad som komma skall, svarar jag.
Och om jag nu, som i de flesta fall, inte hinner svara, blir ju summan av mitt stressmaraton att jag måste ringa upp och FRÅGA om något som jag inte ens vill veta och som jag sedan måste svara på.
Herre min gud, nu ringer det ..
Kommentarer
Trackback
